TATA43 Flervariabelanalys

\[ \newcommand{\abs}[1]{\left\lvert #1 \right\rvert} \newcommand{\norm}[1]{\left\lVert #1 \right\rVert} \newcommand{\del}[1]{\left( #1 \right)} \newcommand{\cbr}[1]{\left\lbrace #1 \right\rbrace} \newcommand{\sbr}[1]{\left[ #1 \right]} \newcommand{\dd}[1]{\mathop{}\!\mathrm{d}#1} \newcommand{\od}[3][]{\frac{\mathrm{d}^{#1} #2}{\mathrm{d} #3}} \newcommand{\pd}[3][]{\frac{\partial^{#1} #2}{\partial #3}} \newcommand{\bigO}{\mathcal{O}} \newcommand{\coloneqq}{\vcentcolon=} \]

FÖ1

Mängder i \(\mathbb{R}^n\)

Punkter:

  • Inre punkt
  • Yttre punkt
  • Randpunkt

Randen av en mängd \(\partial M\).

Mängder:

  • Öppen
  • Sluten
  • Begränsad
  • Kompakt = sluten + begränsad

Notera att t.ex. \(\mathbb{R}^n\) är både öppen och sluten.

Sammansättningar av funktioner

Funktioner från \(\mathbb{R}^n\) till \(\mathbb{R}\) och deras grafer

Planpolära koordinater \[ \begin{cases} \begin{aligned} x &= \rho \cos \varphi \\ y &= \rho \sin \varphi \\ \end{aligned} \end{cases} \] Skissa \(z = f(\rho)\) först, rotera sedan runt \(z\)-axeln.

Nivåkurvor och nivåytor

FÖ2

Gränsvärde och kontinuitet

Planpolära koordinater: \[ (x, y) \to (0, 0) \iff \begin{cases} \rho \to 0 \\ \text{$\varphi$ varierar fritt} \\ \end{cases} \]

Uppskattning:

  • Ansats \(b\), \(|f(x, y) - b|\), triangelolikheten (notera omvända olikheter i täljare och nämnare) osv.
  • Utnyttja \(\rho^n \to 0\) men \(\cos^n \varphi\), \(\sin^n \varphi\) begränsade.

Förstora definitionsmängden på ett kontinuerligt vis.

Rymdpolära koordinater

\[ \begin{cases} \begin{aligned} x &= r \sin \theta \cos \varphi \\ y &= r \sin \theta \sin \varphi \\ z &= r \cos \theta \\ \end{aligned} \end{cases} \]

Minnesregel för standardvariablerna: Utgå från planpolära koordinater och inför ny variabel \(\theta\) for den nya variabeln \(z\) (som är “stora samtidigt” \(\implies \cos\)): \[ \begin{cases} \begin{aligned} x &= \phantom{r \sin \theta} \cos \varphi \\ y &= \phantom{r \sin \theta} \sin \varphi \\ z &= \phantom{r} \cos \theta \\ \end{aligned} \end{cases} \]

FÖ3

Partiella derivator

Några enkla partiella differentialekvationer (PDE)

Minns integrerande faktor \(e^{-F(x)}\) från envariabel: \[ \begin{gather} \frac{\partial u}{\partial x} = f(x) u(x) \\ \iff \\ \underbrace{ \frac{\partial u}{\partial x} e^{-F(x)} - f(x) u(x) e^{-F(x)} }_{ \frac{\partial}{\partial x} u(x) e^{-F(x)} } = 0 \\ \iff \\ u(x) e^{-F(x)} = C \\ \iff \\ u(x) = C e^{F(x)} \\ \end{gather} \]

Flera partiella derivator givna, applicera en ekvation i taget:

  • Om ej i första steget
    • Derivera
    • Lös ut funktions-“konstanten” från föregående steg
  • Integrera (inför ny funktions-“konstant”)
  • Om ej i första steget
    • Substituera gamla funktions-“konstanten” i uttrycket för den sökta lösningen

Notera att en lösning inte alltid finns, vilket syns i motsägelser i likheterna. Om en lösning finns tar ofta termer ut varandra.

\[ \left\{ \begin{equation} \begin{aligned} u'_x &= f_1(x, y, z) \\ u'_y &= f_2(x, y, z) \\ u'_z &= f_3(x, y, z) \\ \end{aligned} \end{equation} \right. \]

\((1)\): \[ \begin{aligned} u'_x &= f_1(x, y, z) \iff \\ u &= \int\dd{x} f_1(x, y, z) + g(y, z) \\ \end{aligned} \]

\((2)\): \[ \begin{aligned} u'_y &= \pd{}{y} \int\dd{x} f_1(x, y, z) + g'_y(y, z) = f_2(x, y, z) \iff \\ g'_y(y, z) &= f_2(x, y, z) - \pd{}{y} \int\dd{x} f_1(x, y, z) \iff \\ g(y, z) &= \int \dd{y} f_2(x, y, z) - \int\dd{y} \pd{}{y} \int\dd{x} f_1(x, y, z) + h(z) \\ u &= \int\dd{x} f_1(x, y, z) + \int \dd{y} f_2(x, y, z) - \int\dd{y} \pd{}{y} \int\dd{x} f_1(x, y, z) + h(z) \\ \end{aligned} \]

osv för \((3)\).

Differentierbarhet, differential

\(f\) differentierbar i \((a, b)\) om

\[ \begin{gather} f(a + h, b + k) - f(a, b) = A h + B k + \sqrt{h^2 + b^2} R(h, k) \\ R(h, k) \to 0 \text{ då } (h, k) \to (0, 0) \\ \end{gather} \]

\(f \text{ differentierbar } \implies f \text{ kontinuerlig, partiellt deriverbar}\).

\(f \in C^1(D) \implies f \text{ differentierbar i } D\).

\(f \in C^2(D) \implies \frac{\partial^2 f}{\partial x_i \partial x_j} = \frac{\partial^2 f}{\partial x_j \partial x_i}\), dvs de blandade derivatorna är lika.

Om \(f(x, y)\) differentierbar: \(\Delta f \approx \dd{f} = f'_x \dd{x} + f'_y \dd{y}\). Kan användas för feluppskattning.

FÖ4

Kedjeregeln

\(u(t_1, t_2) = u(x(t_1, t_2))\): \[ \pd{u}{t_i} = \od{u}{x} \pd{x}{t_i} \] (som envariabel)

\(u(t) = u(x_1(t), x_2(t))\): \[ \od{u}{t} = \pd{u}{x_1} \od{x_1}{t} + \pd{u}{x_2} \od{x_2}{t} = \nabla u \cdot \od{\vec{x}}{t} \] (nytt)

\(u(t_1, ..., t_n) = u(x_1(t_1, ..., t_n), ..., x_m(t_1, ..., t_n))\): \[ \pd{u}{t_i} = \nabla u \cdot \od{\vec{x}}{t_i} \] (omedelbar generalisering av förra)

Kedjeregeln: om \(u(t) = f(\vec{g}(t))\)\[ u'(t) = \nabla f(\vec{g}(t)) \cdot \vec{g}'(t) \]

Minnesregel: Som envariabel men byt derivata mot gradient och multiplikation mot skalärprodukt.

Man kan använda detta för att byta variabler i partiella differentialekvationer där en ekvation innehåller flera derivator med avseende på olika variabler och erhålla en differentialekvation där endast derivator med avseende på en variabel ingår. Notera att funktions-“konstanten” tar en funktion av de ursprungliga variablerna som argument i lösningen.

FÖ5

Tangent, gradient, riktningsderivata

Kurva i \(\mathbb{R}^n\): \[ t \mapsto \vec{x} = (x_1(t), \ldots, x_n(t)) \]

Tangentvektor till kurvan: \[ \vec{x}'(t) = \od{\vec{x}}{t} = (x_1'(t), \ldots, x_n'(t)) \]

Gradienten av \(f\): \[ \text{grad} f = \nabla f = (\pd{f}{x_1}, \ldots, \pd{f}{x_n}) = \sum_{i=1}^n \pd{f}{x_i} \vec{e}_i \]

Om kurvan \(t \mapsto \vec{x}(t)\) är (en del av) en nivåyta till \(f(\vec{x})\) så att \(f(t) = f(\vec{x}(t)) = \text{ konstant}\) är \[ \od{f}{t} = \nabla f \cdot \od{\vec{x}}{t} = 0 \] alltså \[ \nabla f \perp \text{ nivåytorna till f} \]

Riktningsderivatan (\(|\vec{v}| = 1\)): \[ f_\vec{v}'(\vec{a}) = \lim_{h \to 0} \frac{f(\vec{a} + h \vec{v}) - f(\vec{a})}{h} \]

Om \(f \in C^1\) är \[ f_\vec{v}' = \nabla f \cdot \vec{v} = |\nabla f| \underbrace{|\vec{v}|}_1 \cos \alpha = |\nabla f| \cos \alpha \]

som är maximalt \(|+\nabla f|\) och minimalt \(|-\nabla f|\).

Geometriska problem kan lösas med dessa verktyg.

FÖ6

Lokala undersökningar

Lokala extrempunkter (behöver ej vara deriverbar) (inkluderar ej sadelpunkter, jämför stationär punkt nedan).

Om \(\vec{a}\) är en inre extrempunkt för \(f\) och \(\nabla f(\vec{a})\) existerar så är \[ \nabla f(\vec{a}) = \vec{0} \]

Stationär punkt: \(\nabla f(\vec{a}) = \vec{0}\).

Taylor- och Maclaurinutveckling

\[ f(\vec{a} + \vec{h}) = f(\vec{a}) + \nabla f(\vec{a}) \vec{h} + \frac{1}{2} \vec{h}^t H(\vec{a}) \vec{h} + \bigO(|\vec{h}|^3) \]

Hessianen, matrisen med alla andraderivator: \(H(\vec{a})\). Symmetrisk om \(f \in C^2\). Låt \(\lambda_i\) vara (reella ty symmetrisk) egenvärden till \(H\).

\(Q(\vec{h}) = \vec{h}^t H \vec{h}\) (kvadratisk form i \(\vec{h}\)): \[ \lambda_\text{min} |\vec{h}|^2 \le Q(\vec{h}) \le \lambda_\text{max} |\vec{h}|^2 \]

\[ \begin{align} Q \text{ {positivt, negativt} definit } &\implies \text{ alla } \{\lambda_i > 0, \lambda_i < 0\} \\ Q \text{ indefinit } &\implies \text{ något } \lambda_i < 0, \text{ något } \lambda_i > 0 \\ Q \text{ {positivt, negativt} semidefinit } &\implies \text{ alla } \{\lambda_i \ge 0, \lambda_i \le 0\}, \text{ något } \lambda_i = 0 \\ \end{align} \]

Om \(\vec{a}\) stationär för \(f\) (alltså \(\nabla f(\vec{a}) = 0\)):

\[ \begin{align} Q \text{ {positivt, negativt} definit } &\implies \vec{a} \text{ lokal {min, max}-punkt} \\ Q \text{ indefinit } &\implies \vec{a} \text{ ej lokal extrempunkt} \\ Q \text{ semidefinit } &\implies \text{ Vidare undersökning krävs} \\ \end{align} \]

Praktiskt:

  • (Systematisk) kvadratkomplettering av \(Q(\vec{h}) = \vec{h}^t H \vec{h}\) (fungerar alltid).
    • Om förstagrandstermer: Indefinit.
    • Om endast andragradstermer, på formen: \[ \pm (a_1 h + a_2 k + a_3 l)^2 \pm (b_1 k + b_2 l)^2 \pm c_1 l^2 \]
      • \(\text{ Alla} \pm \text{ är } \{+, -\} \implies \text{{Positivt, negativt} definit}\)
      • Någon \((\ldots)^2\) term saknas: Semidefinit
  • Beräkning av egenvärden (bra för \(n \le 2\))

FÖ7

Implicit givna funktioner

Implicita funtionssatsen (IFS): Antag att \(F(x, y) \in C^1\) och \(F(a, b) = c\). Om \[ F'_y(a, b) \ne 0 \] så definierar \(F(x, y) = c\) i någon omgivning till \((a, b)\) en \(C^1\)-funktion \(y(x)\).

Implicit derivering.

Implicita funtionssatsen (IFS) gäller också analogt i dimensioner \(n > 2\) (speciellt \(n = 3\)).

Implicita funtionssatsen (IFS) för skärning mellan två nivåytor: Antag att \(F(x, y, z), G(x, y, z) \in C^1\) och \(F(a, b, c) = d_1, G(a, b, c) = d_2\). Om \[ \det \begin{pmatrix} F'_x & F'_y \\ G'_x & G'_y \\ \end{pmatrix} \ne 0 \] så definierar \(F(a, b, c) = d_1, G(a, b, c) = d_2\) i någon omgivning till \((a, b, c)\) två \(C^1\)-funktioner \(x(z), y(z)\).

Minnesregel: Derivera med avseende på den/de variabler som ska lösas ut.

FÖ8

Optimering på kompakta mängder

Om \(f: K \mapsto \mathbb{R}\), där \(K \subseteq \mathbb{R}^n\) är kompakt och \(f\) är kontinuerlig\(K\), så antar \(f\) ett största och ett minsta värde på \(K\).

Alla kandidater hittas i:

  • Inre punkter där \(\nabla f = \vec{0}\).
  • Inre punkter där \(\nabla f\) ej existerar (endast aktuellt om \(f \notin C\)).
  • Randpunkter (delas med fördel upp baserat på dimensionalitet: randytor, randkurvor och randhörn).

Optimering på ickekompakta mängder

Max och/eller min behöver inte finnas.

Två lösningsstrategier:

  • Avskärning med (stor) kompakt mängd, visa att \(|f| < \epsilon\) utan för denna.
  • Töm ut området med (lämpligt valda) kurvor, optimera med avseende på en variabel i taget (t.ex. \(\varphi\) och \(R\) för cirkelbåge).

FÖ 9

Optimering med (implicit givna) bivillkor

Om inre punkt \((a, b)\) är en (lokal) extrempunkt för \(f(x, y)\) under bivillkoret \(g(x, y) = c\) så gäller:

\[ \begin{cases} \nabla f \parallel \nabla g \\ g(a, b) = c \\ \end{cases} \]

Mer generellt: Om inre punkt \(\vec{a}\) är en (lokal) extrempunkt för \(f\) under bivillkoren \(g_1 = c_1, \ldots, g_p = c_p\) så gäller:

\[ \begin{cases} \{\nabla f, \nabla g_1, \ldots, \nabla g_p\} \text{ linjärt beroende} \\ g_1 = c_1, \ldots, g_p = c_p \\ \end{cases} \]

Notera att gradienterna alltid är linjärt beroende om \(p \ge n\).

Notera att det ofta bara är ett bivillkor aktivt (likhet gäller) i taget och det är endast de aktiva bivillkoren som ska vara linjärt beroende med \(\nabla f\).

För att testa linjärt beroende med två bivillkor: \[ \begin{vmatrix} f'_x & f'_y & f'_z \\ g'_{1,x} & g'_{1,y} & g'_{1,z} \\ g'_{2,x} & g'_{2,y} & g'_{2,z} \\ \end{vmatrix} = 0 \]

FÖ10

Dubbelintegraler

Definition med trappfunktioner (undersumma och översumma).

Kontinuerlig \(\implies\) integrerbar, lika med två enkelintegraler med ombytbar ordning (notera dock att ordning kan ha betydelse för hur svåra beräkningarna blir!).

Upprepad integration: \[ \begin{gather} D = \{ (x, y) : a \le x \le b, \alpha(x) \le y \le \beta(x) \} \\ \iint_D f(x, y) \dd{x} \dd{y} = \int_a^b \left( \int_{\alpha(x)}^{\beta(x)} f(x, y) \dd{y} \right) \dd{x} \end{gather} \]

FÖ11

(Lokal) inverterbarhet och (lokal) areaskala

Avbildning \(\vec{u} = \vec{f}(\vec{x})\).

  • (Liten) rektangel i \(\vec{x}\)-rummet, \(D\)
  • (Liten) rektangel i \(\vec{u}\)-rummet, \(E\)

Linjära fallet \(\vec{f}(\vec{x}) = A \vec{x}\):

  • Inverterbarhet: Om \(\det A \neq 0\) \[ \vec{x} = A^{-1} \vec{u} \]

  • Areaskala: \[ \frac {\text{area}(E)} {\text{area}(D)} = |\det A| \]

    (om orientering bibehålls beror på tecknet på \(\det A\))

Allmänna \(C^1\)-fallet: Approximera med linjära fallet.

  • Lokal inverterbarhet: Inversa funktionssatsen.

    Om \(\det A \neq 0\): \[ \begin{cases} \begin{aligned} u &= u(x, y) \\ v &= v(x, y) \\ \end{aligned} \end{cases} \] lokalt inverterbar och definierar \(C^1\)-funktioner \[ \begin{cases} \begin{aligned} x &= x(u, v) \\ y &= y(u, v) \\ \end{aligned} \end{cases} \]

  • Lokal areaskala:

    Funktionalmatris (även total derivata): \[ \frac {\partial(u, v)} {\partial(x, y)} = \begin{pmatrix} u'_x & u'_y \\ v'_x & v'_y \\ \end{pmatrix} \]

    Funktionaldeterminant: \[ \frac {\dd(u, v)} {\dd(x, y)} = \det \begin{pmatrix} u'_x & u'_y \\ v'_x & v'_y \\ \end{pmatrix} \]

    När \(u(x, y), v(x, y)\) har (lokal) \(C^1\)-invers \(x(u, v), y(u, v)\) gäller \[ \begin{aligned} \frac {\partial(x, y)} {\partial(u, v)} = \left( \frac {\partial(u, v)} {\partial(x, y)} \right)^{-1} \\ \frac {\dd(x, y)} {\dd(u, v)} = \left( \frac {\dd(u, v)} {\dd(x, y)} \right)^{-1} \end{aligned} \]

    Helt analogt med det linjära fallet gäller \[ \frac {\text{area}(E)} {\text{area}(D)} = \left| \det \begin{pmatrix} u'_x & u'_y \\ v'_x & v'_y \\ \end{pmatrix} \right| = \left| \frac {\dd(u, v)} {\dd(x, y)} \right| \]

Variabelbyte i dubbelintegraler

\[ \iint_D f(x, y) \dd{x} \dd{y} = \iint_E f(x(u, v), y(u, v)) \abs{\od{(x, y)}{(u, v)}} \dd{u} \dd{v} \]

Notera beloppet av funktionaldeterminanten.

Viktiga byten:

  • Linjära.

    Funktionaldeterminanten konstant.

    T.ex. Området \(D\) begränsas av linjerna:

    \[ \begin{cases} \begin{aligned} f_1(x, y) &= c_1 \\ f_2(x, y) &= c_2 \\ f_3(x, y) &= c_3 \\ \end{aligned} \end{cases} \]

    Välj \(u, v\) som två av dessa linjer. Välj med fördel så att ett utbytt \(f_i\) ingår på ett krångligt sätt i integranden.

    \[ \begin{cases} \begin{aligned} u &= c_1 \\ v &= c_2 \\ f_3(x(u, v), y(u, v)) &= c_3 \\ \end{aligned} \end{cases} \]

    \[ \abs{\od{(x, y)}{(u, v)}} \int_{c_1}^{\dots} \del{\int_{c_2}^{\dots} \ldots \dd{v}} \dd{u} \]

  • Polära

    Inled med linjärt byte från ellips till cirkel om nödvändigt.

    Kan vara värt att komma ihåg standard vid planpolärt byte \(\dd{u} \dd{v} = \rho \dd{\rho} \dd{\varphi}\).

FÖ12

Trippelintegraler

Definition via trappfunktion.

Exempel på tolkningar:

  • Integrand variabel masstäthet (\(\ge 0\)): Total massa.
  • Integrand laddningstäthet (kan växla tecken): Total laddning.
  • Integrand \(1\): Volym.

Två sätt att beräkna \(\iiint\):

  • \(\int(\iint)\): Projektion på koordinataxel och skivor \[ \begin{gather} D = \{ (x, y, z) : a \le z \le b, (x, y) \in D_z \} \\ \iiint_D f(x, y, z) \dd{x} \dd{y} \dd{z} = \int_a^b \del{\iint_{D_z} f(x, y, z) \dd{x} \dd{y}} \dd{z} \\ [a, b] = \text{ projektionen av D på $z$-axeln} \end{gather} \]

  • \(\iint(\int)\): Projektion på koordinatplan och stavar \[ \begin{gather} D = \{ (x, y, z) : (x, y) \in \tilde{D}, \alpha(x, y) \le z \le \beta(x, y) \} \\ \iiint_D f(x, y, z) \dd{x} \dd{y} \dd{z} = \iint_{\tilde{D}} \del{\int_{\alpha(x, y)}^{\beta(x, y)} f(x, y, z) \dd{z}} \dd{x} \dd{y} \\ \tilde{D} = \text{ projektionen av $D$ på $xy$-planet} \end{gather} \]

Variabelbyte fungerar som för dubbelintegraler men med volymskala.

Viktiga variabelbyten:

  • Linjära

    Planpolärt byte kan komma att vara behjälpligt i beräkningarna.

  • Rymdpolära

    \[ \od{(x, y, z)}{(r, \theta, \varphi)}A = r^2 \sin(\theta) \ge 0 \]

    så (standard)

    \[ \dd{x} \dd{y} \dd{z} = r^2 \sin(\theta) \dd{r} \dd{\theta} \dd{\varphi} \]

    (Möjlig) minnesregel: \[ \begin{aligned} \text{volym}(\text{halvklot}) &= \iiint_D \dd{x} \dd{y} \dd{z} \\ &= \iiint_E r^2 \sin(\theta) \dd{r} \dd{\theta} \dd{\varphi} \\ &= \int_0^R \del{\int_0^{\pi/2} \del{\int_0^{2 \pi} r^2 \sin(\theta) \dd{\varphi}} \dd{\theta}} \dd{r} \\ &= \int_0^R r^2 \dd{r} \int_0^{\pi/2} \sin(\theta) \dd{\theta} \int_0^{2 \pi} \dd{\varphi} \\ &= \frac{R^3}{3} \cdot (1 - 0) \cdot 2 \pi \\ &= \frac{2 \pi R^3}{3} \\ \end{aligned} \]

FÖ13

Ytterligare area- och volymberäkningar

Masscentrum (= tyngdpunkt)

\[ x_T = \frac{\iiint_D x \dd{x} \dd{y} \dd{z}}{\text{volym}(D)} \]

(motsvarandef för \(y_T, z_T\))

FÖ14

Generaliserade dubbel- och trippelintegraler

Uttömmande följd \(D_1, D_2, \ldots\)

\[ \iint_D f(x, y) \dd{x} \dd{y} = \lim_{n \to \infty}\iint_{D_n} f(x, y) \dd{x} \dd{y} \]

Normalt använder man inte uttömmande följder vid beräkningar. Man kan visa att om \(f \ge 0\) så får man “räkna som vanligt” med:

  • upprepad integration
  • variabelbyte

Vi visar att \[ \int_{-\infty}^{+\infty} e^{-t^2} \dd{t} = \sqrt{\pi} \] genom att titta på \[ \iint_\mathbb{R} e^{- x^2 - y^2} \dd{x} \dd{y} = \pi \]

Jämförelsekriteriet: Om \(0 \le f \le g\)\(D\), så gäller \[ 0 \le \iint_D f(x, y) \dd{x} \dd{y} \le \iint_D g(x, y) \dd{x} \dd{y} \] och speciellt att

  • \(\iint_D g \text{ konvergent} \implies \iint_D f \text{ konvergent}\)
  • \(\iint_D f \text{ divergent} \implies \iint_D g \text{ divergent}\)

(I denna kurs räknas integralerna oftast “rakt på”, utan jämförelser)

Vi definierar generaliserade integraler för integrander som växlar tecken med hjälp av \[ \begin{aligned} f^+ &= \max(0, +f) = \frac{1}{2} (\abs{f} + f) \\ f^- &= \max(0, -f) = \frac{1}{2} (\abs{f} - f) \\ \end{aligned} \]

Av definitionen följer att man undersöker \(\iint_D f \dd{x} \dd{y}\) i två steg:

  • Steg 1: Undersök om \(\iint_D \abs{f} \dd{x} \dd{y}\) är konvergent
  • Steg 2:
    • Ja: \(\iint_D f \dd{x} \dd{y}\) är konvergent, får beräknas “som vanligt”.
    • Nej: \(\iint_D f \dd{x} \dd{y}\) är divergent.