Nedanstående förstärkare har ett Gemensamt Bassteg (GB-steg) på ingången. (GB-steget har mycket låg inimpedans och används därför band annat tillsammans med lågimpediva signalgeneratorer. GB-steget har också den fördelen att bandbredden inte sjunker med ökande förstärkning, vilket den gör för GE-steg.) Typiskt för GB-steget är att signalen matas in på emittern.
Vi använder Python-biblioteket SymPy. Vidare använder vi Circuit Diagram.
from sympy import *
params = {}
\(R_1 = 91~\Omega\), \(R_2 = 7.5~k\Omega\), \(R_3 = 75~k\Omega\), \(R_4 = 2.2~k\Omega\), \(R_5 = 620~k\Omega\), \(R_6 = 200~k\Omega\), \(R_D1 = 18~k\Omega\), \(R_S1 = 17~k\Omega\), \(R_D2 = 100~\Omega\), \(R_S2 = 2~k\Omega\), \(R_G = 1~M\Omega\), \(R_L = 2~k\Omega\), \(E = 12~V\).
params.update({
'R_1': 91.0e0, # Ohm
'R_2': 7.5e3, # Ohm
'R_3': 75.0e3, # Ohm
'R_4': 2.2e3, # Ohm
'R_5': 620.0e3, # Ohm
'R_6': 200.0e3, # Ohm
'R_D1': 18.0e3, # Ohm
'R_S1': 17.0e3, # Ohm
'R_D2': 100.0e0, # Ohm
'R_S2': 2.0e3, # Ohm
'R_G': 1.0e6, # Ohm
'R_L': 2.0e3, # Ohm
'E': 12.0e0, # Volt
})
Signalgeneratorn \(e(t)\) är en ideal spänningskälla.
\(U_p = -3~V\), \(I_{DSS} = 10~mA\). Brantheten \(5~mS\) och utadmittansen \(10~{\mu}S\). \(Z_{\text{in}} = \infty\).
För FET-transistorn gäller vidare: \(i_D = I_{DSS} = \left(1-\frac{u_{GS}}{U_{p}}\right)\)
Inimpedans \(2~k\Omega\), återkopplingsförhållande \(2 \cdot 10^{-4}\), strömförstärkningsfaktor \(100\) och utadmittans \(50~{\mu}S\).
params.update({
'h_12': 2e-4,
'h_22': 50e-6,
'B': 100e0,
})
for param in params:
exec(f'{param} = Symbol("{param}")')
Beräkna bipolartransistorns arbetspunkt \(I_{CQ}, U_{CEQ}\) i GB-steget. Bipolartransistorns strömförstärkningsfaktor är \(B = 100\).
Suffixen \(Q\) kommer från engelskans “quiescent point” (ungefär “vilande punkten”).
Ersätt kapacitanser med brott. Eventuellt ta bort irreleventa delar av nätet mellan två kända noder (t.ex. jord och “spänningsmatning” (\(E\))) (och ersätt med likspänningsskälla).
Gäller alltid (tre obekanta, två ekvationer):
\[ I_{C} = B I_{B} I_{E} = I_{B} + I_{C} \]
\(\implies\) en parameter.
Approximation?? Bas-strömmen \(I_B\) kan försummas “vid sidan av \(I_C\) och \(I_E\)”.
Approximation (kiseltransistor vid rumstemperatur):
\[ U_{BE} = 0.7 \]
\(\implies\) en parameter \(U_{CE}\).
\[ - UBE - R1 IE + UR2 = 0 // "inte E" - R4 IC - UCE - IE R1 + E = 0 // E, R4, R1, ~R2/R3 - R4 IC - UCE - IE R1 + UR2 + UR3 = 0 // R4, R1, R2, R3 - UR3 - UBE - IE R1 + E = 0 // E, R3, R1 - UR3 - UR2 + E = 0 // E, R3, R2 - R4 IC - UCE - R1 IE + UR2 + UR3 = 0 \]
R1 = 91;
R2 = 7.5e3;
R3 = 75e3;
R4 = 2.2e3;
% IC UR2 UCE IE UR3
A = [
0, -R1, 0, -R1, 0;
-R4, 0, -1, -1, 0;
-R4, -1, -1, -1, 1;
0, 0, 0, -1, -1;
0, +1, 0, 0, -1;
-R4, -1, -1, -R1, 1;
];
size(A)
rank(A)
UBE = 0.7;
E = 12;
b = [
UBE;
-E;
0;
UBE-E;
-E;
0;
];
% A x = b
x = A \ b;
x
display(x(1)); % IC
display(x(3)); % UCE
Rita ett ekvivalent småsignalschema för förstärkaren, varvid fälteffekttransistorernas utadmittans samt bipolartransistorns återkommplingsförhållande och utadmittans försummas. Kapacitanserna är stora.
De ekvivalenta scheman för transistorerna beskrivs i “3.6.10 Bipolartransistorns ekvivalenta h-parameterschema” (sidan 300) och “3.6.11 Fälteffekttransistorer” (sidan 310).
Bipolartransistorns återkopplingsförhållande \(h_{12}\) och utadmittans \(h_{22}\) kan försummas (sättas till \(0\)). Denna behandlas i en kommentar (med bild) på sidan 307.